Nytamin – Johan Nyman

TV-produktion på 10MILA!

I helgen har jag frilansat som grafiker på tv-produktionen på 10MILA!

Det blev en helg med mycket långa dygn och arbete, men grymt kul och lärorikt att jobba ihop med professionellt produktionsfolk. Jag har ju jobbat med tv innan, men då har det varit med lite mindre budgetar och en mer ideell nivå på det hela. Nu var det på riktigt, med erfaret folk.

Det var jag och Henrik Bengtsson som körde grafiken, på grafikprogrammet OLAgfx som Henrik skrivit.

Fajer Wennerberg fick ta på sig löpskorna och kunde komma löparna riktigt nära med sin mobila GoPro Hero. Killen sprang nog närmare tre mil under tävlingsdygnet.

En titt in i OB-Bussen, Krullet — En titt in i OB-Bussen, krullet med öronsnäckan heter Carl Magnusson, en gammal kompis från “Hellner-byn” Lerdala hemmavid

After-OL/Post-production på thairesturang i Barkaby

Sammandrag från tävlingarna:

…

Idag måndag blir det att försöka komma tillbaka i de gamla vanorna och bli människa igen. Jag har konstant När Jag Springer 10mila med DJ Redster i huvudet, den sätter sig som Karlssons klister efter att man har hört den 40 gånger på ett dygn..

SM i hembryggd öl

Igår var jag iväg på en utflykt till Eskilstuna och tillsammans med de andra grabbarna i Rüdbrygger deltog vi i SM i hembryggd öl! Inga priser blev det den här gången, men väl en intressant dag, mycket ölsnack och inmundigande av öl!

Vi ställde upp med två öl i domartävlingen och tre andra i Folkets val:

Sheep Black, en svart IPA
Giraffe vs Unicorn, en singelhumlad Pale Ale

Vi ställde även upp i etikettävlingen med den här ettiketten, men vann inte.
Grotte, en imperial stout med kaffetoner

Hembryggar-SM

För att maximera exponeringen och igenkännandefaktorn hos mässdeltagarna ställde vi upp på mässan iförda sombreros.

Från höger på bilden: Jag, Viktor, Larsson och Jens

Vi hade även en publiktävling där man fick gissa tiden jag skulle ta på mig att häfva en sedjel (1 liter) öl. I studentlivet finns det en stark häfv-tradition och jag har både varit med i Maskinarnas häfv-lag och ställt upp i SM (skolmästerskapen) i klassen sedjelhäfv. Den gången kom jag tvåa på ungefär 7.2 sekunder och när vi avgjorde tävlingen på mässan tog jag på mig 7.5 sekunder. Det kändes som ett riktigt bra kvitto på häfv-formen!

Det kan finnas de som tycker att ölhäfv och skidåkning är udda saker att kombinera, men en bra häfvform lägger grunden till snabba matkontroller i Vasaloppet. Där finns många sekunder att spara in! 😉

…och för den som undrar, jag sedjelhäfver bara lättöl!

Min jävla vinter

Jag fortsätter där det förra inlägget slutar. (snabb recap: träningen har gått skitbra hela hösten).

Sedan som ryggproblemen.

Jag brukar inte tävla så värst mycket på rullskidor, men när de lokala skidklubbarna i Linköpingstrakten anordnar en rullskidcup måste man ju bara vara med! Cupen, ONEWAY Cup, började på racing-banan vid SAAB i Linköping. Tävlingen gick riktigt bra, jag är ju ingen kung på rullskidor, men det är lyckligtvis inte östgötarna heller. På tävlignarna i västergötland har jag inte en chans att hänga med toppen men på hemmaplan är jag med och kämpar om topp-placeringarna och DET, är kul! Första tävlingen gick riktigt bra och med några smarta taktiker lyckades jag knipa vinsten över Daniel Danielsson.

Det var på den andra tävlingen i cupen som ryggproblemen började. Tävlingen SyaRullen gick på racingbanan Mantorp, och var också den upperligt fint arrangerat. Det finns en otrolig värme i de här lokala skidklubbarna och det är grymt kul att tävla då. Alla känner alla (förutom jag, som bara känner några) och det är som att en hel familj är där och småtävlar lite tillsammans. Tävlingen gick ganska bra här också, jag och Daniel har koll på varandra, nu när vi vet vilka som är farligast i startfältet. Det är på näst sista varvet som jag känner några hugg i ryggen. Aj, inte bra, jag släpper några meter till förstaklungan och hoppas på att krampen ska avta. I (något som bara en östgöte skulle kalla) en nedförsbacke släpper krampen och jag tar ikapp på klungan i nästföljande (östgöta-) uppförsbacke. Till slut ligger jag och Daniel sida vid sida på spurten, men denna gång drar han det längsta strået och spurtar först i mål.

Jag har haft ryggproblem tidigare och tar det därför lite lugnt i några dagar och ryggen blir snabbt bättre. Den håller ihop både nästa rullskidtävling och en veckas läger i bruksvallarna. Men jag måste vila upp den ordentligt efteråt.

Till nyår åker vi, ett helt linköpingsgäng, med på Tour de idre och jag kan tävla nästan för fullt alla dagarna. Kanske ryggen klarar en hel tävlingssäsong?

Styrkeprovet blir Jizerska padroska, ett 50km långt klassiskt långlopp i Tjeckien. Loppet karaktäriseras av sin 8km långa uppförsbacke i starten samt de tjuriga, på gränsen till otrevliga tjeckerna. Det är mitt andra lopp, jag var här förra året men resultatet var inget vidare eftersom jag precis hade tillfrisknat från en förkylning. I år skulle det gå bättre, bara ryggen höll.

Dagen börjar förövrigt inget vidare, jag vaknar av att våra vallare kikar in i rummet där vi åkare sover.

Johan, vi hittar inte dina skidor, de verkar vara stulna!

Inte en kanonbra start på dagen alltså. Det visar sig att någon hade snott 8 par skidor och flera par stavar, varav de flesta var våra. I efterhand fick vi veta av någon som tävlat i skidskytte att

När vi var och tävlade i öst var det inga problem alls med stölder – förutom sista natten. På en femdagarstävling kunde vi låta skidorna stå obevakade utomhus varje natt utom den sista, då gällde det att sova med skidorna!

Kan vara något att tänka på i framtiden alltså. Hursomhelst, vi skramlade hastigt ihop några extra par skidor som vi kunde åka på och begav oss mot starten och förberedelserna.

…

Bild på Johan Nyman

Starten går, efter 200m delar sig vägen i två runt en skogsdunge och går ihop igen efter 50m. Trång och jävligt är det. Men jag får ett bra spår och ska precis sätta tänderna i uppförsbacken när.. Pang! En åkare sparkar av min högra nya fina (och dyra) triac-stav. Jäävlar! Som tur är står vår vallare och serviceman Christer vid sidan av spåret just där så jag får ett nytt par stavar nästan direkt och kan ge mig upp för backen. Men efter 10km känner jag att ryggen börjar stelna till, tusan! Jag hänger på stavarna så gott det går, men det är lönlöst. Uppe på toppen var det dessutom 20 grader minus, inte alls det vi vallat för så skidorna står i princip still.

Resten av loppet var alltså ingen höjdare, ryggen blev värre och kortaste vägen tillbaka var att fortsätta loppet. Typiskt. Efter målgång blev det tigerbalsam, polisanmälan, käk och hemresa.

Det tråkiga med detta var att ryggen inte blev bättre efteråt. Innan jul räckte det med att vila några dagar så var man fit-for-fight igen. Men inte den här gången. Jag vilade en vecka. Två veckor. Ingen större skillnad. Jag testade att träna igen. Inte bra, inte bra alls. Tre veckor. Passar på att istället för att åka skidor kan jag ju göra nytta vid sidan av spåret och langar åt Amy på Västgötaloppet och Rickard m fl på XL-Bygg/Syaslingan. Det är faktiskt riktigt kul att stå vid sidan av spåret och heja också! Prova på det, när du inte kan åka någon gång!

Jag tog till slut kontakt med en sjukgymnast och fick några styrkeövningar att jobba med. Ryggen blir långsamt bättre, men nu är det bara ett par veckor kvar till Vasaloppet och jag har inte tränat ordentligt sedan Tjeckien. Typiskt. Jag inser det tråkiga faktumet att jag nog inte kan åka ändå och säljer biljetten till Alexander Westberg, som förvaltar startplatsen finfint.

Nu när säsongen är över är siktet inställt på säsongen 2014. Då jäklar ska ryggen ha läkt och då är jag starkare än någonsin!

/Johan Nyman, segrare i Vasaloppet 2014! 🙂

Upp, och ner, och upp igen

När jag flyttade till Linköping för några år sedan för att börja plugga flyttade jag in i en av de anrika orienteringskorridorerna, OL4an. Från att ha haft ett kontinuerligt jobb som elektriker på Volvo i Skövde med allt vad 40-timmarsvecka innebär, till att bo ihop med träningsmotivera(n)de orienterare och plötsligt ha en massa (nåja) tid över till träning var minst sagt en omställning. Hur blev det då? En massa kvalitets-träningstimmar? Nja, till att börja med bjöd den nya staden på återkommande förkylningar och sjukdom, så så mycket mer träning blev det inte, till en början.

Efter ett tag, sisådär ett år, började virus- och bakteriefloran i korridoren att stadga sig och träning blev mer och mer regelbunden igen. Och en insikt började att infinna sig: När jag blir sjuk eller av någon annan anledning slutar träna har jag ganska svårt att komma igång igen. Det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, tävlings- eller träningssäsong, jag verkar hamna i en mini-tränings-depression varje gång!

“Det här tål att analyseras”, tänkte Johan och började att spara mentala anteckningar varje gång han blev sjuk. Det visade sig att med ungefär 3-4 veckors mellanrum inträffar en mindre dipp i motivationen, ibland varar den i någon dag bara och ibland flera veckor.

Men Johan, du är ju lite bipolär, det har vi väl märkt!

Citat av Olof, korridorens läkarstudent som tycker om att slänga sig med svåra uttryck och läkartermer. En googling gav svaret på vad han menade, och tja, det kanske man har en lightvariant av. Ännu en kul sjukdom man kan lägga till listan saker-som-man-har-en-lightvariant-av, bredvid namnblindhet och glömska.

Varning, statistikanalys på gång: Statistikallergiker uppmanas scrolla ner till “kusten klar”, några stycken ner.

Om man kikar på min träning de senaste åren (grafen tagen ur träningsdagboken på Funbeat…

…så kan man ana perioder av mycket bra träningsmängd. Men mellan topparna finns riktigt dåliga perioder också. De dåliga perioderna beror ofta på några dagars sjukdom följt av flera dagars nja-jag-är-lite-seg-så-jag-borde-nog-inte-träna. En annan situation då träningen riskerar att bli lidande är när jag har ett jättekul projekt på gång. Då är det lätt att grotta ner sig i något smaskigt problem, programmerande eller annat, och då har man helt enkelt inte tid att träna. Följt av flera dagars nja-jag-orkar-nog-inte.

Kusten klar, statistikallergikerna som scrollade kan fortsätta läsa här.

Denna insikt har passat ganska bra på träningsbeteendet de senaste åren. Förutom nu i höstas, då lyckades jag hålla motivationen uppe hela hösten. Väldigt olikt mig, men jag lyckades hålla siktet på “snart är det vintersäsong” och “Rickard Bergengren tränar säkert just nu” och kunde faktiskt hålla träningsmängden på en riktigt bra nivå hela hösten.

Sedan kom ryggproblemen.

Fortsättning följer i nästa inlägg 🙂

Vad jag sysslar med just nu

Någon gång i höstas råkade jag nämna för någon att jag ska ta det lite lugnare i skolan framöver. Planen var att jag skulle utöka min tid på högskolan med ett år extra, så att jag och Amy går ut samtidigt (våren 2015). Jag ska alltså läsa en hel del fler kurser men dra ner tempot lite på vintern (då jag hade jag tänkt att lägga krutet på träning och tävling). Med “dra ner på takten lite” menade jag att jag skulle plugga ca 95%, men ryktet spred sig som en löpeld..

Den där Nyman, han pluggar ju nästan ingenting nu!

Så för att väga upp för alla osanningar om att jag ligger på sofflocket tänkte jag berätta lite om vad jag sysslar med just nu. 🙂

Skidresultat.se

Jag håller på med att skriva om hela sidan från grunden. Den gamla sidan (som är online just nu) var väl bra, men hade några grundläggande fel i kodstrukturen. Således skriver jag om alltihop och det har jag jobbat med sedan ett år tillbaka. Planen är att den ska lanseras i augusti och då kommer det att bli awesomeness.

Här kommer ett smakprov på hur det kommer att se ut:

Några av nyheterna

Ett grymt coolt bloggverktyg som samlar in och kollar på alla skidbloggar. Tänk dig att du kommer att kunna se vilka bloggar och nyhetssidor som skriver om IFK Mora, Årefjällsloppet eller din mamma!
Arrangörer kan ladda upp startlistor, resultatfiler i en massa olika format
Ett helt nytt rankingsystem. Jag har testat det nu i vinter, det funkar riktigt bra (och ja, Northug ligger bäst till).
(ej klart än) Ett eget tidtagningssystem för mindre tävlingar. Man kommer att kunna köra manuell tidtagning för tävlingar med upp till 500 deltagare. Tidtagningsprogrammet är onlinebaserat men kommer ändå att vara lika säkert och precist som offline-programmen.

LIU-Loppet.se

Jag är involverad i Student-löptävlingen LIU-Loppet som går den 23 april i Linköping och står för hemsidan, anmälan, tidtagning och resultat. Hittills är det 250 anmälda, jag gissar på att det blir över 300 startande i år!

Västsvenska Rullskidcupen

Jag är lite involverad i Västsvenska Rullskidcupen och hjälper till med hemsidan och satte ihop en flyer vi ska skicka ut till klubbarna i området.

Skola

Det är ju egentligen lite fel att lägga den här rubriken sist, för jag lägger ju ganska mycket tid på det här också! 🙂 Just nu läser jag riktigt roliga kurser, som passar både mina intressen och är nyttiga!

Markfordonsmekanik – räkna på hur bilar funkar mekaniskt, kul!
Databasteknik, känns som en kurs för mig (hint, hint)
Avancerad webbprogrammering, också en kurs som jag tror jag har nytta av!
Entreprenörsskap och start av nya verksamheter, bra att kunna!

Så… vem sa att jag bara latar mig?

Sjuk!

Slut på det roliga, skolan är igång igen och all den där förkylningen som jag lyckades slippa undan i vintras har till slut kommit ikapp mig.

Amy och jag har tidigare luftat en teori om skillnaden mellan hur kvinnor och män hanterar sjukdom. Jag har inte själv undersökt saken empiriskt och min enda källa, en artikel i DN, känns misstänkt pga publiceringsdatumet. Men visst brukar jag väl vara liiite sjukare än min bättre hälft när det väl är dags?

Jag har haft hela dagen på mig att fundera och kommit fram till att detta måste grunda sig i ett ogenerat smart utnyttjande av evolutionsteorin hos oss män. Evolutionsteorin slår fast att det är de bäst lämpade och/eller anpassningsbara individerna som överlever. Jag hävdar alltså att det måste vara en evolutionsmässig fördel för oss män att bli väldigt sjuka, eller iallafall se väldigt sjuka ut. En sjuk och ömklig man är svårt att stå emot för en kvinna med bubblande moderskänslor. Den sjuke stackars mannen får omvårdnad och mer mat än den smygsjuke mannen som håller skenet uppe och stretar på. Sjukstackaren frisknar till fortast, drar ut och jagar och släpar snart hem feta älgar till sin familj igen. Framgångssagan är ett faktum.

Nog om det, nu ska jag burra ner mig bland filtarna, ta fram spegeln och öva på ledsna ögon. Det är ju bara evolution trots allt! 🙂

Påsklov!

Just nu är jag och Amy på minisemester på Granviks vandrarhem i Tiveden, vi var här och sprang en löptävling i somras – och vann både herr och damklassen. Jag ser mig inte som någon jättebra löpare egentligen men loppet gick på små stigar och man fick klättra på en del ställen, det passade mig tydligen som hand i handsken. Att vi kom direkt från ett femdagars träningsläger i Torsby verkar också ha bidragit till formtoppen. Vinsten var en övernattning för två med helpension inklusive vedeldad bastu och grejer. Att vi har det bra just nu är en underdrift!

..Eller ja, jag stukade foten igår när vi var ute och joggade i tivedenterrängen. Typiskt. Nu ska vi vidare till mina föräldrar i Skövde och utnyttja gästfriheten där innan vi far vidare till morföräldrarna och Amys sommarstuga i Dalsland där det väntar skidor, skridskoåkning och lite påskmys innan skolan drar igång igen nästa vecka.

Åldersstatistik, del 3

Del 3 på temat åldersstatistik, “Vilken ålder är bäst??”

Vilken ålder är bäst egentligen? När bör man “lägga av”? Min stora skid-statistikinspiratör, Joran på Statisticalskier.com kom i det här inlägget fram till att Johan Olsson aldrig varit så bra som nu, 32 år gammal. Men gäller detsamma för alla?

Det tekniska:

Datan jag använder i diagrammen kommer från de personer på skidresultat.se som jag vet födelseåret på. Det är ca 14% av alla personer. För att kolla hur bra en ålder är tar jag fram alla resultat i den åldern, säg för 23-åringar 1964st. Sedan kollar jag antal vinnarplaceringar/topp-3-placeringar: 113/320st (de 113 vinnarplaceringarna ingår ju i de 320st). Diagrammet baserar sig sedan på kvoten mellan de två: 113/1964=5,7%, 320/1964=16,3%.

Första diagrammet visar chansen att vinna i olika åldrar. Ett värde på 8% för 27-åringar betyder alltså “av alla 27-åringars resultat är 8% av dem förstaplaceringar”.

Juniorerna kan vi bortse från pga att det är få som åker seniorklassen. Åldrarna 15-16 ligger konstigt högt, men det beror på väldigt litet antal som man utgick från där.
Toppen verkar ligga runt 27år, men 24-32 verkar vara en bra tävlingsålder

Här kommer samma typ av diagram igen, fast nu tittar vi på “procent som kommit topp 3 i seniorklassen” i olika åldrar.

Lite jämnare fördelat nu, toppen verkar ligga kring 29-30 år. (bortse från toppen vid 15årsklassen)

Men hallå, har inte långloppsåkarna sin topp vid 35? Ja, men är det så då? Samma typ av diagram som ovan, fast nu räknar jag bara in lopp över 35km:

Där grått är de som kommit topp 3, blått är vinnarna.

Verkar vara en någorlunda jämn fördelning av vinnarmedaljer från 21 till 35 år. Kanske en topp kring 30?
Topp-3-placeringar verkar ha en yngre topp än vinnarna. En slutsats man kanske kan dra av detta är att det krävs lite högre ålder (och fler träningstimmar) för att vinna?

Hur är det på korta distanser då? Samma diagram igen men nu för under 20km:

En ganska jämn fördelning mellan åldrarna, svårt att urskilja någonting.
Kikar man på skalan ser man att det är betydligt högre siffror än i diagrammet innan. Det beror på att klasser under 20km har färre åkare i varje klass, och därmed har alla högre chans att vinna/komma topp 3.

Alla diagrammen ovan har utgått från vinnaren/topp 3 totalt på tävlingarna, dvs i praktiken en man. Eftersom att det är så få damer över 30 som tävlar så är det svårt att få fram vettiga grafer för dem.

Om du har egna idéer på vad du vill se för statistik så kommentera gärna! 🙂

Åldersstatistik, del 2

Del 2 på temat åldersstatistik, där jag försöker svara på frågan är det skillnad på ålder mellan tjejer och killar?

Det är ingen hemlighet att det är fler killar än tjejer som håller på med längdskidor. Fördelningen är ca 70% herrar, 30% damer totalt sett.

Om man kikar på åldersfördelningen i olika åldrar blir det intressant:

Grönt är killar, orange är tjejer.

Inte alls så stora skillnader alls bland ungdomar!
Tjejer “hoppar av” i större takt än killar i junioråldern
Väldigt stora skillnader på senior och veteransidan. Obefintligt med damer över 40år. Tråkigt!

Är det någon skillnad i aktiviteten då? Här kommer samma diagram som ovan, men nu har jag lagt in en linje som visar antal resultat/person också:

Nu händer det grejer!

Ungdomstjejer (orange) verkar åka fler tävlingar än pojkarna (grönt)
medan de få senior&veteran-damer som tävlar åker färre tävlingar per person än herrarna.

Sådärja, nu börjar vi få koll på åldersskillnader mellan könen, i nästa del på temat åldersstatistik tänkte jag svara på frågan: Vilken ålder är bäst?

Vasaloppet 2014 fullt

“Anmälan öppnar 17 mars kl 8:00” skrev de på hemsidan.

Jo tjena, med tanke på de senaste årens utveckling på anmälningarna till Vasaloppet (11 november 2010, 30 maj 2011, 13 mars 2012) så var det ju ganska givet att det gäller att hänga på låset om man ska få någon plats i år. Ställde klockan på åtta och anmälde mig själv och Amy 8:01.

Läser sedan att det redan är fullt 08:14!? Känns lite konstigt, jag vet att det är många duktiga som inte hann få en plats. Såvida inte alla som köpt plats nu ångrar sig i höst så finns det en stor risk att konkurrensen för oss som inte står i elitledet kommer bli betydligt enklare i 2014 års Vasalopp. Kanske är dags att dela upp även tävlingen Vasaloppet i två dagar?